Zen och svarta hål

Hålteorin är en grundläggande idé som används inom Diamond Approach. Under vanliga omständigheter är människor fulla av det vi kallar “hål”, vilka refererar till delar av dig som du har förlorat medvetenheten om.

I slutändan är det vi har förlorat medvetenheten om våra känsloförmågor, essenser (aspekter) eller vårt rena varande – vem vi verkligen är. När vi inte är medvetna om vår essens slutar den att manifestera sig. Då känner vi en känsla av brist. Så ett hål är ingenting annat än frånvaron av en viss del av vår känsloförmåga. Det handlar om förlusten av kärlek, förlusten av förmåga att vara i kontakt, förlust av styrka, någon av essensens kvaliteter. Att säga att vi har förlorat delar av känsloförmågan innebär dock inte att de är borta för evigt. Du är helt enkelt avskuren från medvetenheten om dem.

Låt oss ta exemplet med kvaliteten av värde eller självkänsla. När du är avskuren från din känsla av värde, är den faktiska upplevelsen att det finns ett hål inuti som känns tomt. Du känner en brist på effektivitet, en känsla av otillräcklighet, och du vill fylla detta hål med värde från utsidan. Du kan försöka få godkännande, beröm, vad som helst. Du försöker fylla hålet med kvaliteter som kommer utifrån.

Vi går omkring med många hål, men vi är oftast inte medvetna om dem. Vi är vanligtvis medvetna om våra önskningar: “Jag vill ha beröm. Jag vill vara framgångsrik. Jag vill att den här personen ska älska mig. Jag vill ha den upplevelsen.” Närvaron av framgång och behovet som denna person ger närvaron av är inte ett hål av denna typ. Närvaron av personen som ger framgång eller behov fyller inte ett hål av denna typ.

Dessa hål har sitt ursprung under barndomen, delvis som ett resultat av traumatiska upplevelser eller konflikter med miljön. Kanske dina föräldrar inte värderade dig. De behandlade dig inte som om din närvaro var viktig, på sätt som lät dig veta att du betydde något. De ignorerade ditt väsentliga värde. Eftersom din autenticitet inte sågs eller bekräftades blev du lämnad med ett hål.

När du relaterar till någon annan kan du fylla dina hål med vad du tror att du får från den andra personen. Vissa av dina hål blir fyllda med vad du tror att du får från den andra personen. Till exempel kan du bli förvånad över vad du upplever när denna person uppskattar dig. Du vet inte medvetet att du fyller hålet med deras uppskattning. Men när du är med den här personen känner du dig värdefull, och omedvetet känner du att den andra personen är ansvarig för ditt värde. Vad denna person ger dig känns som en del av dig; det är en del av fullheten som du upplever. Förutom att värdet du nu känner är beroende av den andra personens närvaro.

Ditt omedvetna ser inte den delen av personen som får dig att känna dig värdefull som separerad från dig; du ser det som en del av dig själv. När personen dör eller relationen tar slut, känner du inte att du förlorar en person; du känner att du förlorar vad som helst som fyller hålet. Du upplever förlusten av den delen av dig själv. Det känns som om du blir av med något, något tas från dig. Du kan känna dig som om du förlorat ditt hjärta, din säkerhet, din styrka, din vilja – vad som helst som personen uppfyllde för dig. När du förlorar en person nära dig känner du att du förlorar vad helst det var som den personen hade fyllt.

Det är sällsynt att en annan person fyller alla dina hål. Du har många människor och aktiviteter i ditt liv, och fortfarande fyller de inte alla dina hål. Det kommer att finnas några hål kvar, och detta håller missnöjet igång.

Vårt samhälle är uppbyggt för att lära oss att vi borde få utsidan att fylla våra hål; vi borde få värde, kärlek, styrka och så vidare från utsidan. Vi talar om hur underbart det är att göra saker för andra människor eller att bli förälskad eller ha ett meningsfullt yrke, eftersom dessa aktiviteter är vad som ger livet mening. Vi tillskriver meningen till personen eller saken som vi tror är ansvarig för den istället för till Essensen, som verkligen är ansvarig.

Människor försöker fylla hål på olika sätt. En kvinna kan tänka, “Åh, så det är det jag håller på med med min man! Jag försöker använda honom för att fylla mina hål. Okej, nu kommer jag inte att prata med honom de närmaste två veckorna.” Hon försöker fylla sina hål genom att skylla på sin man för att fylla dem i det förflutna. Det är mycket listigt hur vi försöker fylla våra hål.

Det tar lång tid för människor att förstå att försöka fylla hål inte fungerar. Det är endast Essensen (aspekten), och bara känsloförmågan (essensen/aspekten), som kan eliminera hål – brister – och det gör den från insidan.

Refererat från Diamond Book One av A.H. Almaas